EC marknadsförs som en metod för att sluta röka. För att kunna bedöma dess värde som avvänjningsmedel krävs randomiserade kontrollerade studier, men i dagsläget finns det endast tre sådana studier. De flesta publicerade studierna har en rad metodologiska svagheter vilket gör att det är svårt att bedöma värdet av EC som rökavvänjningsmedel. En rapport från WHO bedömer i augusti 2016 att det idag inte kan avgöras säkert om EC hjälper de flesta rökare att sluta röka eller minskar sannolikheten att de ska bli fria från cigarettrökning (53). USA:s Surgeon Generals rapport i december 2016 slår också fast att den vetenskapliga evidensen för EC som avvänjningsmetod idag är otillräcklig (61, s. 206).
Randomiserade kontrollerade studier för att sluta röka
De tre publicerade randomiserade kontrollerade studierna är av god kvalitet. I två av studierna har man använt den första generationens EC (10, 12) och i den tredje studien använde man andra generationens EC (60). Den första generationens EC tillförde rökaren mycket små mängder av nikotin jämfört med senare generationer av EC.
I en studie annonserade man efter rökare, som inte var intresserade av att sluta röka, men som ville ingå i ett försök med EC (12). Rökarna (n=300) fördelades slumpmässigt till tre grupper med vardera 100 deltagare. Grupp A prövade EC med 7,2 mg nikotin. Grupp B började med EC med 7,2 mg nikotin och bytte efter halva behandlingstiden till EC med 5,4 mg nikotin. Grupp C fick EC utan nikotin. Behandlingstiden var 12 veckor. Deltagarna kom på återbesök för olika mätningar varannan vecka de tre första månaderna och därefter vid 6 och 12 månader, sammanlagt 9 besök. Efter 12 månader var andelen som slutat röka större i grupperna som fick nikotin (11%) jämfört med placebogruppen (4%), men skillnaden var inte signifikant. Av dem som slutat röka använde 27% fortfarande EC.
I ytterligare en studie av första generationens EC deltog personer som var intresserade av att sluta röka (10). Behandlingstiden var också här 12 veckor. Deltagarna (n=657) randomiserades till tre behandlingsgrupper. En grupp (n=289) fick använda EC med 16 mg nikotin och en grupp (n=73) EC utan nikotin. För att kunna göra en jämförelse mellan EC och ett redan godkänt avvänjningsläkemedel använde en tredje grupp (n=295) nikotinplåster (21 mg). Efter 6 månader var 7,3% rökfria av dem som använt EC med nikotin och 4,1 % av de som använt EC utan nikotin. Skillnaden var inte signifikant. Resultatet av EC med nikotin skilde sig inte från gruppens som använt nikotinplåster (5,8%). Nästan 40% av dem som slutade röka med hjälp av EC använde fortfarande EC vid 6-månaders-kontrollen.
En metaanalys av de två studierna i en Cochrane-rapport (55) visade på ett signifikant bättre resultat med EC än med placebo. I rapporten drar man slutsatsen att EC med nikotin har en potential att hjälpa människor att sluta röka i nivå med nikotinplåster, men understryker att det behövs fler studier av god kvalitet för att man säkert ska kunna uttala sig om värdet av EC för rökavvänjning.
Deltagarna var personer som inte var intresserade av att sluta röka (60). Rökarna (n=48) fördelades slumpmässigt till tre grupper, två som använde EC och en kontrollgrupp. Kontrollgruppen fortsatte att röka konventionella cigaretter som vanligt. Två olika märken av EC användes, olika för de två EC-grupperna. Deltagarna fick råd om hur de skulle använda EC. Behandlingen sträckte sig över 8 veckor och under denna tid kom de till kliniken vid tre tillfällen för olika mätningar. Därefter fick deltagarna fortsätta att använda EC om de så önskade. Även kontrollgruppen fick använda EC om de ville, men utan instruktioner om hur EC skulle användas. Efter 2 månader hade signifikant fler i EC-grupperna (34%) slutat röka jämfört med kontrollgruppen (0%). Efter 8 månader var 19% rökfria i EC-grupperna och 25% i kontrollgruppen. Den senare gruppen hade då kunnat använda EC i 6 månader. Studien visar att i en grupp av rökare som använde EC och som var ointresserade av att sluta röka, hade en fjärdedel slutat vid 8 månaders uppföljning.
På Centrallasarettet i Växjö har en rökavvänjningsstudie med EC genomförts. 30 patienter slumpades så att 15 patienter fick traditionell tobaksavvänjning och 15 fick använda EC i kombination med samtalsstöd. Syftet var att se om det är lättare att sluta röka med tillägg av EC. Resultatet visade att det inte var lättare att sluta röka med EC. Upplysningar: Helen Köhler,
En viktig fråga på senare år har varit hur användningen av EC påverkar rökares intresse för och förmåga att sluta röka. I en studie av insamlade data från England har forskare beskrivit hur olika parametrar har förändrats över tid (52). I England steg användningen av EC mycket snabbt under åren 2010-2013, varefter man uppnådde en platå. Samtidigt noterades en nedgång i användningen av rökavvänjningsläkemedel och deltagare i KBT-inriktade rökavvänjningsprogram. Frågan var om dessa trender hade något samband med den ökade användningen av EC. För att besvara dessa frågor använde man sig av data från två register, the Smoking Toolkit Study och National Health Service Information Centre (NHS). I Smoking Toolkit Study samlar man sedan 2006 in tobaksrelaterade uppgifter från ett tvärsnitt av den vuxna befolkningen i England.
Uppgifterna redovisas kvartalsvis och går att följa på dess hemsida www.smokinginengland.info/latest-statistics/. I studien ingick uppgifter från detta register på runt 40 000 rökare. Från NHS hämtades data på antalet rökare som i samband med besök på en rökavvänjningsmottagning hade bestämt sig för ett rökstoppsdatum. I sammanställningen av data framgick att runt 170 000 rökare årligen bestämde sig för att göra ett rökstopp och satte ett rökstoppsdatum.
Bruket av EC visade inget klart samband med antal rökstoppsförsök, användningen av avvänjningsstöd eller rökavvänjningsläkemedel, möjligen med undantag av en lägre användning av receptförskrivna nikotinläkemedel. Däremot pekade den ökade användningen av EC på ett positivt samband med antal lyckade rökstoppsförsök. Slutsatsen forskarna drog var att den ökade användningen av EC i England inte tycktes ha påverkat antalet försök till rökstopp, men att ökningen av EC-användning var förknippad med en ökad framgång i att lyckas vid ett avvänjningsförsök.
En stor ny studie från Kalifornien 2017 pekar på ett positivt samband mellan den ökade användningen av EC och såväl antal rökstoppsförsök som antal lyckade rökstoppsförsök (70).
En meta-analys från 2016 av 38 publicerade studier (20 studier med kontrollgrupp, 15 kohortstudier mfl) som jämförde rökavvänjningsresultatet hos rökare som använt EC med rökare som inte hade använt EC vid sina rökstoppsförsök visade att de som använt EC hade omkring 30% lägre sannolikhet att lyckas sluta röka (39). En longitudinell studie på cancerpatienter visade också att EC-användare hade dubbelt så stor risk att fortfarande vara rökare vid uppföljning än icke-användare (18). En senare studie i 28 EU-länder har kommit till liknande resultat; att ha använt av EC med nikotin är kopplat till en minskad sannolikhet att helt blir fri från rökning av konventionella cigaretter (80). En förklaring kan vara att många rökare använder EC enbart i avsikt att minska rökningen och fortsätter röka vanliga cigaretter parallellt (18-23, 45). Omkring 20% av de som använder EC slutar helt och hållet att röka konventionella cigaretter (66).
De flesta som använder EC fortsätter att röka konventionella cigaretter, ca 80% (66). Den hälsomässiga vinsten med att endast reducera cigarettkonsumtionen är mindre än man skulle kunna förvänta sig. Att minska konsumtionen med 50% har till exempel ingen större effekt på risken för hjärt-kärlsjukdom, på lungfunktionen, eller på risken att dö i förtid av rökningen och minskar inte risken för cancer med undantag av lungcancer (24, 25, 32, 33).
En studie har visat att exponering för annonser om EC kan öka viljan att röka hos före detta rökare och minska deras tilltro till att klara att fortsätta vara rökfria (51). En undersökning från USA visar att 4% av den vuxna befolkningen använde EC 2014, varav 0,5% aldrig hade rökt konventionella cigaretter (48).
Text: Barbro Holm Ivarsson, i samarbete med Agneta Hjalmarson. Senast ändrad 2017-08-26.